En dag, en ynka dag till av arbetsfrihet innan Intercitytåg 622 åter ska svälja mig, tvångsmata mig med kaffe i pappersmugg för att sedan spotta ut mig på Wasagatan i huvudstaden.
En dag till innan de andra rutinerna tar över och vrider upp metronomen ett hack.
En dag till innan klockradion knackas igång
och snabbkaffet ånyo blir en del av morgonrutinerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar