Kanske kan man jämföra den här dagen lite grand med en långvandring. Lite obekvämt att få på sig packning, lite gruvsamt att se de många höjdkurvorna på kartan över det som ligger framför men när man väl satt den ena foten framför den andra går det av bara farten och genast börjar man vissla på en bekant sång. och när dagen är slut har den gångna sommaren sakta sakta höljts in i ett slags dimmornas dåtid där blommorna och sången får stå i bjärt kontrast till den klara luft och låga sol som möter mig vid 20-snåret på Gnesta station
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar